Efter nästan sjuttio procents uppgång från botten är det många som varnar för att Stockholmsbörsen har gått upp för mycket på för kort tid. Men utvecklingen är faktiskt inte exceptionell. Det är så här det brukar se ut efter börskrascher.
Det moderna svenska fondsparandet, som startade kring 1980, har klarat fyra allvarliga börskrascher. Den första var 1987, då Stockholmsbörsen kollapsade med 39 procent från topp till botten under hösten. Den andra var vår egen bank- och fastighetskrasch i början av 90-talet, då börsen under drygt två år föll med 55 procent. Och 1998 var det dags igen. Snabbt, rappt och dramatiskt upprepades kraschmönstret från 1987 – ett fall på 39 procent på några månader.
Slutligen var det it-kraschen, som fick Stockholmsbörsen att rasa 69 procent under två och ett halvt år. Det kändes bottenlöst.
Den senaste kraschen gav ett fall på sammanlagt 59 procent och tog ett och ett halvt år. Kanske var det den mest dramatiska eftersom konjunkturnedgången blev oerhört kraftig. Krascher är dock som stormar – mitt i dem är det kaos och omöjligt att utvärdera. Det är först efteråt, när meteorologerna talar om hur stark stormen var, som vi begriper vilken kraft vi har tampats med. Den här gången var det nog väldigt nära orkan.
Dags för ny krasch?
Många menar dock att det finns risk för en ny krasch, redan nu. Uppgången på Stockholmsbörsen från botten den 21 november 2008 är nämligen hela 68 procent. Det är respektingivande. Går vi tillbaka och mäter den genomsnittliga återhämtningstakten efter de fyra tidigare börskrascherna kan dock konstateras att vi ligger nästan exakt på trendlinjen. Dagens 68-procentiga uppgång är därför ganska normal.
Granskar vi däremot Stockholmsbörsens utveckling i förhållande till den internationella trenden är den svenska uppgången exceptionell. Den amerikanska är inte alls lika imponerande. S&P:s breda aktieindex har på samma tid stigit 17 procent mätt i kronor, medan uppgången inom Euroområdet är drygt 30 procent. Bara om vi jämför med så kallade tillväxtmarknader kan Stockholm hitta en jämlike. FTSE Emerging Markets index har gått upp 80 procent i kronor. Är Stockholm en tillväxtmarknad?
Nej, det är valet av starttidpunkt som spelar oss spratt. Stockholm föll nämligen mer än de större marknaderna från toppen till botten. Nedgången i kronor var nästan 60 procent, medan den i USA stannade på 40 procent och i Euroland på 50 procent, vilket även gällde tillväxtindex. Räknat från sommaren 2007 och fram till idag ligger därför Stockholm och Euroland nästan exakt lika, medan den amerikanska utvecklingen är ungefär 5-6 procent bättre än dessa båda, samtidigt som tillväxtmarknaderna ligger nästan 25 procent bättre.
Konjunkturen allt bättre
Därmed över till den internationella konjunkturutvecklingen, där läget ser allt bättre ut. De flesta konjunkturparametrar pekar åt rätt håll. Det gäller både snabbrörliga så kallade förtroendeindex, liksom den faktiska produktions- och konsumtionsstatistiken. Själv följer jag tre parametrar extra noga – industriproduktionen, försäljningen i detaljhandeln, samt bilförsäljningen. I fokus står USA, Japan, Kina och de fem största länderna i Europa. Samtliga parametrar och länder har jag slagit ihop i ett index som är tänkt att spåra konjunkturens svängningar. Det senaste året har nedgången i denna indikator varit oerhört kraftig, mer än tre gånger kraftigare än när it-sektorn kraschade.
Glädjande är dock att detta index stigit sedan i april, vilket gäller samtliga parametrar och samtliga länder. Därför kan vi med hygglig säkerhet säga att konjunkturen nu är på väg att vända. Detta styrks även av de snabbrörliga förtroendeindexen. Exempelvis är inköpscheferna i de större länderna nu betydligt mer optimistiska än i början av året. Även konsumenterna börjar vädra morgonluft, även om de amerikanska konsumenterna varit ovanligt sega i starten. Det är ett orosmoment.
Ytterligare ett orosmoment är prisuppgångarna i olika råvaror. Det är inte bara olja och industrimetaller som börjat stiga, utan även andra råvaror, som bomull, ull, pappersmassa, socker, kaffe, sojabönor, etc. Även priset på så kallad torrfrakt har stigit det senaste året. Torrfrakten styrs av efterfrågan på transporter av industriprodukter till och från Asien. Det positiva är att detta är ytterligare indikationer på att konjunkturen blir allt bättre, men det negativa är att alla dessa stigande råvaror kommer att öka inflationstakten det kommande året.
Risk för stigande räntor
När inflationen ökar kommer centralbankerna att behöva höja sina styrräntor. Det är dåligt för aktier, eftersom räntesparande är huvudalternativet till aktier. Just nu är få oroade över detta. Inflationstakten ligger nämligen mycket lågt i de flesta länder. Statistiken påverkas ännu så länge av de prisfall på råvaror som vi upplevde fram till i februari-mars i år. Därefter har dock priserna stigit i de flesta länder, vilket gör att inflationsstatistiken kommer att bli mindre munter läsning det närmaste året. Det riskerar att oroa aktieplacerare. Emellertid sker uppgången från rekordlåga nivåer, varför det knappast kommer att vara ett stort orosmoment den närmaste tiden.
Totalt sett ser det därför bra ut för aktier och aktiefonder. Konjunkturen är på väg upp i de flesta större länder, inflationstakten är ännu så länge låg och räntorna fortsatt rekordlåga. Därtill visar delårsrapporterna från börsbolagen att vinsterna nått botten, vilket fått analytikerna att revidera upp sina vinstprognoser.
Mot den här bakgrunden är det svårt att spå några allvarliga hinder mot en fortsatt uppgång i de flesta aktiefonder.
Peter Malmqvist